Från början var akupunkturforskning aldrig min intention. Jag tyckte visserligen att det var väldigt roligt och fascinerande att skriva kandidatuppsats på sjuksköterskeprogrammet, men jag tänkte ärligt talat aldrig tanken att jag skulle utbilda mig till forskare. Men så fel jag hade.
Jag studerade till akupunktör och sjuksköterska mellan 2003 och 2007. När jag hade tagit min sjuksköterskeexamen hade jag egentligen tänkt mig att jobba som sjuksköterska en kortare tid för att så fort som möjligt kunna starta min akupunkturklinik. Sjuksköterskeutbildningen hade för mig dittills främst varit till för att få en gedigen medicinsk kompetens för att kunna jobba som akupunktör. Hur som helst. Efter ett kortare inspel på postoperativ avdelning på Kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset, sökte jag mig vidare till beroendepsykiatrin. Jag valde att söka mig till den delen av vården av två skäl: naturligtvis för att jag tycker att den typen av problematik är väldigt intressant att jobba med, men också för att jag insåg att det fanns en stor potential för akupunktur inom beroendevården.
Under flera decennier har öronakupunktur enligt NADA-protokollet använts inom beroendepsykiatrisk vård på olika håll i världen. NADA-protokollet utgörs av en standardiserad nålsättning av fem punkter i ytteröronen. Metoden utvecklades i New York från sent 1970-tal och användes då främst för att reducera drog- och alkoholsug, men då, när jag började jobba som beroendesjuksköterska sent 2000-tal, fanns ännu inte så många forskningsrapporter inom området, utan mestadels empirisk erfarenhet.
Min tjänst som beroendesjuksköterska innebar att jag i huvudsak träffade patienter som befann sig i vad man kallar för post-akut abstinensfas, det vill säga den fas då hjärnans belöningssystem återhämtar sig efter uttrappning av den aktuella beroendeframkallande substansen. Denna fas, domineras främst av emotionella och psykologiska besvär som kan pågå under flera månader och kan av många upplevas som oerhört påfrestande och risken för återfall är stor.
Kort efter att jag börjat jobba skapade jag och några kollegor gruppverksamhet där flera av våra patienter återkommande fick öronakupunktur tillsammans. Detta var en uppskattad aktivitet hos våra patienter, och vi märkte fort att det hade en påtagligt lugnande inverkan för dem. En dag föreslog min närmsta chef att jag skulle ta kontakt med en person från universitetet för att ta reda på hur man gjorde för att bedriva forskningsstudier. Sagt och gjort. Jag tog kontakt med fantastiska Kristina Haglund, vid institutionen för neurovetenskap, och tillsammans satte vi upp protokollet för studien ”Patients’ experience of auricular acupuncture during protracted withdrawal”.
Kristina blev sedan min bihandledare under mitt doktorandprojekt, men det visste jag fortfarande inget om eftersom jag där och då inte hade någon tanke på att doktorera.
Syftet med studien var att ta reda på hur personer som befann sig i postakut abstinensfas upplevde behandling med öronakupunktur.
Interventionen var gruppbehandling med öronakupunktur enligt NADA-protokollet, och deltagarna fick möjlighet att få behandling två gånger i veckan under fem veckors tid. Varje session tog cirka 40 minuter. När de fem veckorna passerat intervjuades deltagarna om sina erfarenheter, och vad som hade varit positivt respektive negativt med att få öronakupunktur. Deras svar sammanställdes sedan och utgjorde studiens resultat.
Deltagarna upplevde överlag behandlingen som positiv och upplevde i synnerhet en ökad fysisk och psykisk avslappning. Den ökade psykisk avslappning innefattade minskad stress, ångest och frustration, och den ökade fysisk avslappningen innefattade minskad huvudvärk, minskade muskelspänningar, minskat illamående och drog/alkoholsug. De upplevde att sömnen förbättrades men också att det blev lättare att ändra beteenden som gjorde att de tog bättre hand om sig själva.
Beträffande de negativa upplevelserna hade många generellt svårt att komma på något. Det som ändå framkom var att faktorer som att det var detaljer om rummet (för kallt, fula möbler, obekväma fåtöljer), smärta vid nålinstick och att vara beroende av någon (dvs behandlaren). En person hade fortsatt drogsug.
Sammanfattningsvis framkom att alla deltagare uppskattade öronakupunkturbehandling, och de få negativa aspekterna upplevdes ändå som försumbara då de positiva upplevelserna dominerade. Kort och gott upplevde deltagarna att behandlingen varit stödjande i att uthärda den postakuta abstinensfasen.
Kvalitativa studier kan ofta vara väldigt hypotesbringande, och denna studie ledde oss vidare till att undersöka ifall NADA skulle vara passande för personer med sömnbesvär/insomni.
